Olle och datorn

    Han tänkte. Den tänkte. Han kopplade av. Den kopplade ner. Han joggade. Den körde. Han skrev. Den skrev. Han läste. Den läste. Han ritade. Den ritade. Han sjöng. Den sjöng. Han åt. Den strömförsörjdes. Han svor. Den pep. Han pratade. Den pratade. Han ringde. Den ringde. Han kysstes.

"En dator kan göra väldans mycke", tänkte Olle.

    Han döpte den till Oskar II. Olle hade en god vän, Oskar, som brukade hjälpa honom med tekniska problem. Nu fick Olle en till god vän. Också bra på teknik. Teknisk, om inte annat. Datorer, datorer. "Sånt där vidunder, ett vanligt verktyg, en fantastisk leksak". Möjligheter. Olle stirrade fascinerat på Oskar II. Han kom och tänka på att det fanns en kung som hette så. Snabbt sprang han till sitt uppslagsverk.
    Fascinerande. "Nästa gång kan nog datorn hitta det åt mig", tänkte Olle. Hans hund Fido började skälla. Fido är en resglad hund. Datorn står kvar, vacker, blänkande, lockande och skinande ny på skrivbordet. Nyss uppackad, nyss ansluten. "Varför måste den vara grå?", tänker Olle, när han tar på sig kappan och vandrar ut, med promenadkäppen i höger hand, Fidos koppel i vänster, med den snitsiga grå hatten på huvudet.
    Under promenaden funderar Olle på vad en dator är. En dator är ett verktyg, javisst. Men verktyget är anpassat inte bara en gång, utan ett oändligt antal gånger. Det är anpassat av någon. Datorer kan inte tänka, men datorer kan förmedla tankar. Det borde alltså vara möjligt att skapa en dator, som förmedlar en tillräcklig mängd tankar, för att den ska kunna uppfattas som tänkande. Alltså spelar det ingen roll om datorer har intelligens, eller inte. De kan säkert skapas så dugliga, att de av en oerfaren människa uppfattas som intelligenta och tänkande. Det var för länge sedan någon kloking sade "Jag tänker, alltså är jag". Många roliga varianter man kan hitta på:
    "Den som i andras ögon tänker anses av dem finnas till".
    "Datorn tänker - alltså slipper jag."
    Olle minns när han en gång handlade sin dator. "Mina vänner säger att jag borde ha en sån där. Varför det?". Försäljaren gav alltid standardsvaret "Ordbehandling, kommunicera, kalkyl, databas". OrKoKaDa, Abra Kadabra, vackra utskrifter, snabbt, automatiskt. Rena trolleriet. Så sade allihop. Vad ska man tro? Fido tycktes läsa Olles tankar och stannade vid ett träd. En dator består av elektriska prylar, logik. Olles tankar snurrade kring datorns användbarhet. "Den är ju livsfarlig", tänkte han.
    Hanna var redan klar med middagen när han återvände. Olle kastade en blick på Stinas skolböcker.
    "Varför är den farlig?" frågade Stina. "Den rör sig inte."
    "Den är farlig därför att någon annan har bestämt hur jag ska använda den. Det betyder att jag står under någons inflytande automatiskt. Varje datorbit innehåller inte bara verktyget för att lösa mina problem, utan även en liten bit av tankarna hos den som gjorde verktyget. Och denna påverkan undgår ingen datoranvändare. Tankemönster skapas."
    "Men TV, tidningar, böcker, allt påverkar ju."
    "Men hur ifrågasätter man datorn?"
    Olle och Hanna ser på varandra. 6-åriga Stina förstår inte vad det är frågan om. Hon håller en ABC-bok i handen. En mycket, mycket gammal ABC-bok. Gutenberg var en viktig människa. Oskar II står fortfarande tyst på skrivbordet.